Ibland undrar jag om jag verkligen borde fortsätta hålla på med politik.

Som systemet fungerar idag så måste man vara engagerad i ett politiskt parti för att lyckas komma någonvart om man vill vara med och påverka.

Som engagerad i Vänsterpartiet förväntas jag (särskilt såhär i valrörelsetider) kunna stå upp och försvara partiets värderingar, åsikter och förslag.

Ibland är det lätt, ibland är det svårare.

När jag testar mina egna åsikter och jämför dem med de olika politiska partierna visar det sig alltid att jag står närmast Vänsterpartiet.

Men det finns mängder av frågor där jag inte är överens med dem.

Vid senaste testet jag gjorde på nätet hade jag 59 % gemensamt med Vänsterpartiet, vilket alltså innebär att jag har 41 % som jag inte delar med dem.

Samtidigt har jag så pass mycket som 39 % gemensamt med Moderaterna.

Vad delar jag då med Vänsterpartiet?

Jag vill att skolan, vården och omsorgen ska drivas utan vinstintressen och är därmed emot privatiseringar av sådana verksamheter.  

Jag vill att värnskatten på 5 % för dem som tjänar över 45 000 kr/mån bevaras.

Jag vill att människor med stora förmögenheter ska betala en särskild skatt.

Jag vill att vi ska bidra generöst med bistånd till länder i världen som behöver den hjälp vi kan ge (dock med kontroll och uppföljning).

Jag vill att den svenska modellen (schyssta arbetsvillkor) ska värnas.

Vad delar jag då inte med Vänsterpartiet?

Jag vill inte att staten ska bestämma hur föräldraförsäkringen ska fördelas.

Jag vill inte höja skatten för låg- och medelinkomsttagare.

Jag vill inte att vi ska lämna EU och är inte heller helt främmande för ett svenskt EMU-medlemskap i framtiden.

Jag vill inte lagstifta om att kvotera in kvinnor på tunga poster i företag.

Jag tror inte på en lagstiftning om sex timmars arbetsdag.

En annan brottningsmatch är den ideologiska etiketteringen inom politiken.

Som medlem i Vänsterpartiet borde jag vara socialist och feminist.

Men jag är nog alldeles för liberal för att kallas socialist.

Feminist brukar jag ibland kalla mig, men är nog egentligen för liberal där med.

Men jag är på tok för ”social” för att kalla mig liberal och på tok för progressiv för att kalla mig konservativ.

Jag är nog något slags ”progressiv socialliberal”.

Men för sådana som mig finns det inget klockrent parti att gå med i.

Jag tillhör inte arbetarklassen och har aldrig gjort det.

Jag är uppväxt i en borgerlig miljö och är nog ganska borgerlig i min egen livsstil.

Häromdagen gjorde jag ett test på nätet utifrån en studie som några forskare på Göteborgs Universitet genomfört, där de har undersökt människors livsstil och sedan frågat dem om vilket parti de skulle rösta på.

I det här testet fick jag svara på ett antal frågor och sedan jämfördes mina svar med andras svar och det kom fram att min livsstil delades allra mest utav moderater och allra minst utav vänsterpartister.

Och det kan väl kanske stämma…

Jag lever gärna lite lyxigt, drömmer ofta om lycka & framgång och uppskattar kulturtraditioner och familjetraditioner.

Men jag brinner också för rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Och där är det ju faktiskt vänstern som driver på.

Utan vänsterrörelsen som pådrivare hade vi antagligen inte haft begränsad arbetstid, allmän sjukförsäkring, lagstadgad semester, allmän rösträtt och det omfattande välfärdssystem vi har idag.

Därför fortsätter jag bekänna den röda som min politiska färg.

Åtminstone tillsvidare...

 

Peter Rousu

3 juli 2010 21:48

Utan att kunna deras partiprogam utan och innan känns du ju mer som fp. ? För min egen del så är jag nog av samma ideologiska skrot och korn som du. Men jag kan inte rösta borgerligt eftersom man i andra hand gynnar moderaterna, vars politik jag verkligen inte sympatiserar med. Jag är uppvuxen i en socialistisk miljö á la 70-tals-vänster och är väl färgad av det. Jag är kollektivist. Måste jag välja vänster eller höger så blir det vänster.
Och by the the way så finns det så många idioter inom fp så rensade man där i deras topp, förde in lite nytt blod och klippte banden med moderaterna så kanske det skulle kunna vara ett alternativ.
De viktigaste frågorna i mitt tycke är jämlikhet (inte genus utan generellt) och miljö och där briljerar ju inte fp precis...
Skönt, tröstande och givande att läsa om dina funderingar...

http://www.rafv.se

 

Kekke svarar Peter

4 juli 2010 14:38

Tack, Peter, för din kommentar.
Det gamla Folkpartiet skulle möjligtvis varit något för mig. Men i dag när FP i många frågor står till höger om Moderaterna och exempelvis driver på för ett svenskt medlemskap i Nato, då funkar det inte.

http://kekkep.bloggplatsen.se

 

Peter Rousu

7 juli 2010 23:45

Visst är det konstigt? Jag fattar inte varför fp har sålt ut sig så pass. Hörde en annan grej om skolan där dom vill ha betyg i skolan ännu tidigare. Hade uppfattningen ändå att fp:s grundvärden ändå handlade om en holistisk och därmed mer tilltalande människosyn än den darwinistiska.

http://www.rafv.se

 

Kekke svarar Peter igen

8 juli 2010 16:42

Ja, verkligen!
Det känns inte som Folkpartiet för mig. Samma med Centerpartiet som också tappat sin "själ" och blivit ett renodlat högerparti. Det är liksom omvända världen i Alliansen idag; Moderaterna får kämpa för schyssta arbetsvillkor och ett tryggt välfärdssystem. Oerhört märkligt...

http://kekkep.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag har varit en ganska hektisk dag.   Har försökt få ett helhetsgrepp om alla medverkande; hur de ska bo, när de kommer, vilka måltider de ska äta och vilken specialkost som krävs. Har sedan kommunicerat det med Bokningen så de har koll. ...

  Denna dag har mest bestått av jobb och lite politik.   Tog en lugn förmiddag, svarade på några mejl och några telefonsamtal.   Höll middagsbön och ägnade mig sedan åt 70-årsjubiléet.   Nu på kvällen har vi haft styrelsemöte för partif...

  På lördag smäller det... Stiftsgårdens 70-årsfirande.   Ett evenemang som jag jobbat rätt hårt med de senaste månaderna.   Den som inte varit projektledare för ett sådant här evenemang kan nog inte riktigt föreställa sig hur mycket jobb d...

  Gårdagen blev ganska lugn.   Spelade på morgonbön och ägnade sedan förmiddagen åt att förbereda en sändningsandakt som jag skulle hålla för våra sommarledare som varit här på förträff/planering i helgen.   Jag valde att, för första gången...

  När allt jobb för dagen var klart gick jag ner till Gruvan där alla våra ungdomar satt och kollade på Eurovision Song Contest-finalen från Baku.   Det var lite spännande till en början.   Jag trodde hela tiden att Sverige skulle vinna, me...