Förmiddagens seminarium var mycket bra, även om jag missade halva.

(Tack så hjärtligt, Statens Järnvägar, för det!)

Eftermiddagen ägnades åt den nya Prinsesskolan, stiftets nya satsning för barn:

Med utgångspunkt i några viktiga artiklar ur FN:s barnkonvention har Sonja

Schwarzenberger och Teresa Axner skapat ett spännade och innehållsrikt

lektionsmaterial för barn i åldrarna 4-6 år.

Här får vuxna och barn lära sig mer om sig själva och varandra...

...i fantasins magiska värld!

Här får flickan vara norm för det som sker.

Men självklart är alla äventyrare välkomna, om de vågar...

Alltså en slags utbildning i bl.a  självkänsla, mognad och stolthet.

Lite samma koncept som Riddarskolan (läs mer här), fast det vänder sig till mindre

barn, och har dessutom flickan som norm (på tiden att något har det!).

Sedan gick vi till Domkyrkan där vi under högtidliga former invigde det nya skåpet;

ett skåp med miniatyrvarianter av bl.a nattvardsservisen, kollekthåv etc.

När barnen tröttnar på de vuxnas prat i gudstjänsten ska de kunna gå till skåpet och

hitta saker att "leka gudstjänst" med.

Spännande projekt. Och en jättefin invigning med barnkörsång, pompa och ståt.

Därefter var seminariedagen slut och jag hann hälsa på min syster Anna en stund.

Sällan jag träffar henne, så det var mycket trevligt.

Ikväll har jag haft en myskväll tillsammans med kära mor och käre far i Irsta.

God mat, småprat och slöande i TV-soffan.

Irsta har en särskild inverkan på mig, så fort jag kommer hit går jag in i någon slags

dvala av total avslappning - precis vad jag behövde just nu.

Tåget drabbades naturligtvis av förseningar (inte helt ovanligt) och tåget mellan

Sala och Västerås ville inte vänta in oss som kom med dalatåget.

Så nu sitter vi här på Sala station och väntar på bussen som går 10:05.

Jag är redan i skrivande stund försenad till seminariet och det tar nog ett tag 

innan jag når min destination. Kul...

Gick och la mig rätt tidigt igår kväll, men gjorde misstaget att börja läsa Dan

Browns "Den förlorade symbolen".

Ca 250 sidor senare var klockan 02 och jag fick tvinga mig att lägga undan boken.

Så sanslöst spännande!

Klockan 05 ringde klockan och jag gick upp, fixade frukost och duschade.

Tog bussen ner till stationen för vidare resa med södergående tåg.

På stationen träffade jag min gamla pianoelev Marina som skulle med samma tåg,

så vi har haft sällskap till Borlänge. Mycket trevligt!

I Borlänge klev hon av så nu fortsätter jag i sällskap med min kära HP istället.

Jag är på väg till en (förhoppningsvis) intressant seminariedag om "barns rätt till

andlig utveckling" på Stadshotellet i Västerås.